Foto Henrik Larsson - Ålen till vänster Trout Romas till höger.

Det finns perioder som varit, perioder vi vill återuppleva och perioder vi helst sluppit. Allt sammantaget väver samman och skapar det vi kallar livet. Där finns också många perioder som vi tyvärr aldrig kan återuppleva, trots en djup önskan att göra så. När jag drog till Sydön på Nya Zeeland för andra gången i mitt liv pekade kalendern på året 1999. En knappt 3 månader lång resa blev till 3 och en halv månad, sedan var pengarna slut. Storartade planer på att möta det nya millenniet på andra sidan jorden och drömmar om att allting faktiskt skulle gå rent åt helvete, flygplan skulle sluta funka och datorer krascha, blev till ett uppvaknande år 2000 dag 1 där allt såg ut som dagen innan. Misär för oss. Den tanke som förfasade många skulle bli vår räddning. Vi skulle bli fast på Nya Zeeland för alltid och där sko oss som professionella flugfiskare resten av vårt liv. Luffare i öringensnamn på heltid. Så blev det inte. Jag och min vän Tomas från Roknäs utanför Piteå hade spenderat de första dagarna på Sydön med att köpa transportmedel för resan. En blekorange bil föll oss i smaken. Snabbt fick den en stor döskalle i plast fastlimmad på motorhuven. En piratflagga hissades i bakrutan och texten Hells Anglers tejpades rakt över ena sidan av bilen med svart el-tejp. Det var kreativa budgetlösningar som gällde. Med Black Sabbath i kassettbandspelaren fanns så inget som kunde stoppa oss. En tid av oberoende och frihet, en tid av äventyr, flugfiske och djävulskap. Det började så småningom stinka inne i bilen, alltså stinka ordentligt. Vi nyttjade baksätet som torkställning för blöta sockor, t-shirts och otvättade kalsonger. Ett snöre löpte lite kors och tvärs i taket där bak på vilken vi hängde allehanda smutsiga plagg. Vi tvättade kanske två gånger under hela resan och totalt hade vi nog inte mer än 3-4 t-shirts var och lika många sockor och kalsonger. Klart det luktade. Men det gjorde oss inget, vi var Hells Anglers. Banditer, luffare med flugspön som gjorde vad vi ville i jakt på storöringarna. Livet var enkelt då.

Där finns många galna upptåg att berätta om från denna resa. Men en episod värd att förmedla är ni hamnade på första sidan i samtliga Nya Zeeländska dagstidningar och på flera radiokanalers nyhetssändningar. Efter några veckor av luffande på Sydön skulle vår vän Henrik Larsson anlända till Nya Zeeland och göra oss sällskap under tid. Vi hade gjort upp att mötas i staden Westport på västkusten, utanför kyrkan mitt i stan för att vara mer exakt. Henrik hade hyrt en gungig, äldre Holden i någon gräddigt, guld/beige färg. Jag och Tomas hade parkerat utanför kyrkan i vår bil, som nu mer såg rätt risig ut både på utsidan och insidan. Under tiden som vi väntade på att Henrik skulle köra från Christchurch till Westport, spenderade vi tiden med att ta hand om utrustningen. Vi pillade på lite spötuber, tog fram ett kamerastativ och gjorde rent. Tomas tog tillfället i akt och plocka fram sin Jason-mask, alltså en såndär hockeymask som Jason använder i de välkända Fredagen den 13:e filmerna. Tomas är milt sagt, vansinnigt förtjust i Jason. Efter tag började där anlända fler och fler polisbilar till staden. Det tog inte långt tid förrän vi kopplade ihop det hela med oss. Så dök Henrik upp. Vi hejade honom abrupt mitt i vägen och snabbt överens om att en kall öl på en bar lite längre ner på gatan skulle sitta perfekt. Sagt och gjort. Ölen beställd, fiskesnacket i full gång och planer började smidas. Då hände det smått otroliga att ett knippe välbeväpnade poliser rusar in på puben och går fram till oss. De börjar fråga om bilen där ute, den med döskalle på motorhuven är vår. Javisst säger Tomas. Vi blev direkt ombedda att följa med ut till bilen som skulle genomsökas av poliserna. Det hela var såklart ett missförstånd. Mitt emot kyrkan låg en spelkiosk som tydligen omsatte en hel del pengar. Någon där hade sett oss parkerade på andra sidan gatan och läst texten "Hells Angels" på bilen istället för "Hells Anglers". Spötuber och kamerastativ blev snabbt till maskingevär, leken med Jason-masken blev till maskering.... Ni kopplar säkert... Dagen efter kunde vi läsa helt underbara rubriker i dagstidningarna som - "HELL! There anglers"..... 

Niclas "Ålen" Andersson / www.flyfishphoto.com (förlåt för stavfel och dylikt, orkade inte korrläsa) :-)

Metoden är relativt enkel, känsliga pimpelspön tacklat med riktigt små mormyshkor, gärna försedda med en eller ett par maggots.

Skitfiske!

En skara vänder på dygnet framför kemiskt ljus från datorskärmen