Som jag tidigare bloggat om så är mina fiskekompisar något tävlingsinriktade. Missade fiskar möts oftast av ett litet leende snarare än medkänsla. Heta fångstplatser dör man hellre än att utlämna. Det har flera gånger varit på tal om att sätta ögonbindel på inte helt initierade fiskevänner.

Så när jag nu helt plötsligt fick ett mail av min favoritfiskekompis "muffinsmannen" blev jag såklart mycket förvånad när jag fick till besked att detta fick jag gärna publicera -Inga problem!!! Och det fanns en bild med också???
Jag misstänker starkt att det enbart är en eftergift för att jag inte fick följa med. Utan det var istället "delikatesshandlarn" som nöjt var med och rapporterade in fiskeresultatet, - Detta är Västkustens bästa spot, vi lovar utropar de i kör.


Nedan följer rapporten:

Någonstans i Bohuslän, söndag kväll och måndag morgon:

- Förutom fantastiskt väder och gott sällskap blev det cirka 35 öringar varav förvånansvärt många i helt OK storlek. 4-5 över måttet och 6-7 strax under. Sedan ser vi fram emot nästnästa säsong för det var rejält många småttingar i stora stim. Kändes som början av -90.



Eller vänta lite...Jag tror jag vet var detta är. Tycker jag känner igen huset.

Jag tycker själv att det kan vara obehagligt att hantera en stor gädda när man sitter i flytring. Det här hade varit en nivå till att uppleva i flytringen tror jag, så håll ögonen öppna i regnbågssjöarna där ute!

Efter några veckors sträckbänk kommer nu tips nummer tre gällande Norgetrippen. Detta tips kan kanske få mig som "redskapshandlare" att framstå som elektrikern som inte har koll på elen hemma eller skomakarn som låter sina barn gå med trasiga skor. Men faktiskt handlar det om att inte ta utrustning på största allvar.

Fisket var suveränt denna resa. Liksom vädret...

Jag har en förkärlek till mycket lätta utrustningar när jag är i Norge och fiskar. Jag tycker allt som oftást att de flesta som åker på liknande fiske har alldeles för tunga grejer. Tunga att hantera en lång fiskedag men också för rejäla när man väl får en fisk på kroken. Man går miste om mycket av den adrenalinsprutande kampen man får med ett mjukare spö. Upp lär man alltid få fisken men en lättare utrustning men det tar givetvis längre tid. Jag har således en liten lätt utrustning som blivit min favorit. En favorit som varit med om en del och borde blivit servad för ett antal resor sedan. Men likväl åkte den med även denna resa, trots att jag redan förra resan märkte att bromsen fungerade mycket märkligt. Min tveksamhet till utrustningens tillförlitlighet gjorde att den fick följa med ned till båten varje gång men förblev oanvänd hela veckan, ända tills fiskeresans sista timma. Först då hängde jag på en jigg och firade ned det hela, ville i alla fall känna lite på utrustningen tänkte jag. Den är ju så skön...Och vad händer??? Givetvis får jag ett sånt jävl...hugg så att jag är övertygad om att jag just exakt då fått mitt livs fisk på kroken. Mina normalt tveksamma fiskevänner blev galet exalterade (det betyder inte lite då vi har som sport att inte bli imponerade av varandras firrar). Efter första rusningen så blev jag varse om att detta fick jag lösa med broms och utan vevfunktion eller möjlighet att veva men ingen broms överhuvudtaget. Efter några rusningar och en tumme helt utan skinn så tackade givetvis denna monsterflundra för sig.


Detta är Pers flundra på väg upp. Men jag lovar att min var jättemycket större. Vad än Per säger.

I min värld så var givetvis denna fisk lätt över 100kg, och den växer fortfarande i min skalle så när den är "fullvuxen" så vete fasen vad den kommer att väga. Jag var helt tagen av min egen dumhet. Hade jag inte hundratals gånger förklarat för kunder och vänner vikten av att ha koll på detaljerna. Man vet aldrig när det smäller på...Jo ja tackar ja... Så kära vänner lär av andras mistag, var noga med utrustningen och lämna inget åt slumpen. Ni kan få ert livs fisk när ni som minst anar det.

En inte direkt nöjd fiskare.

Som utlovat så kommer det nu ytterligare ett litet tips inför fiskeresan. I detta fall är det ett tips av en liten annan sort, men inte av mindre vikt att lägga på minnet dock.

Jag tillhör den lite defekta sorten som blir rejält sjösjuk. Så har det alltid varit och detta till mina fiskekamraters stora nöje. Det jag absolut tycker är värst är sån där "gammal sjö", vid sådana tillfällen tar det inte lång tid innan jag hänger över relingen. Givetvis försöker jag smyga med det hela men oftast så blir man ertappad om inte så brukar färgen i ansiktet vara en bra baromenter som inte går att smyga med. Denna gamla sjö var givetvis något jag fick en rejäl dos av första fiskedagen så för första gången i mitt liv tänkte jag medicinera eländet så jag travade i väg till den lilla livmedelsaffären på orten och införskaffade sjösjukepiller. Jag tänkte verkligen inte missa en enda minuts fiske. Kanske skulle någon av mina retstickor till fiskekompisar ta just min flundra när jag var indisponibel. Det hade jag ingen lust med. Lika stor förnöjelse som mitt "mäskande" skapar, lika stor glädje fann mina vänner i det faktum att jag köpte dessa tabletter. Hetsad av deras kommentarer råkade jag överdosera en aning (mycket) vilket fick konsekvenser som inte var helt önskvärda.



Jag kan kanske först och främst poängtera att lubb inte tillhör de allra mysigaste av fiskar i min bok. Mycket goda att äta med mindre sköna att hantera. De är slemmiga och de morrar allt som oftast när man krokar av dem. Detta morrande blev i mitt rus av sjösjukepiller snarare ett skall som över gick i ett tjattrande. Detta mina vänner var mycket mer störande än en släng av sjösjuka. När jag efter ett tag började att svara dessa lubbar på tilltal så tyckte inte ens mina lättroade fiskekompisar att det var roligt utan börjande sinsemellan prata om någon karaktär i en film som heter The shining. Har inte sett filmen dock.

Så över till dagens tips. Läs och följ noga doseringsanvisningarna om ni överhuvudtaget skall ta sjösjuketabetter.

Nyss hemkommen från norgeresan sitter man och smälter alla intryck och försöker att bearbeta sina erfarenheter. Allt för att vara ännu mer förberedd inför 2012 års resa, en resa som man givetvis redan har bokat...

Jag kommer att delge er lite av mina misstag och tillkortakommaden i ett antal små inlägg. Kanske slipper ni att upprepa dessa små tabbar och kanske hjälper det till att optimera er reseupplevelsen...
Det första och kanske det viktigaste tipset jag kan ge är att vara djävligt försiktigt med vad ni säger över radion.

Vårt lilla kompis gäng brukar fylla två båtar när vi är på våra äventyr. Givetvis så jobbar man då i team. Sitter och planerar ihop på kvällen. Äter goda middagar, jämför resultat, retar, psykar och allt annat som hör till.


Kompisbåten på väg ut till fisket.

Även ute på havet så är vi ett team och det har det alltid varit naturligt att hålla tät kontakt med tips och uppmuntrande ord.Det visade sig nu att detta tydligen har varit lite väl naivt. Totalt åtta små båtar som likt flipperkulor studsar från vik till vik och grund till grund är ju världens bästa spaningstrupp åt yrkesfiskarna. Och gör man också som vi gör, dvs. tipsar varandra över radion om det grymma stimmet med prakfulla torskar i 5-8kg som man hittat. Ja då har helt klart gjort bort sig.


"Kikmete" efter torsk på 5-8kg var minst sagt roligt.

Givetvis så lyssnar yrkesfskarna på våra kanaler, vid närmare eftertanke så är det ju helt naturligt. Tyvärr så lärde vi oss detta på ett tämligen brutalt sätt vid denna resa. Stimmet vi hade fiskat på var så stort att det kändes närmast oändligt men vi lyckades få dit fyra båtar från yrkesflottan och genom gemensamma krafter hade de på en dag tömt hela området på fisk.


En av fyra båtar som svarade på "vårt anrop".

Havet är stor och givetvis så kommer det ny fisk till området men det kändes inte helt ok att det var vi som tipsade dem. Och de är effektiva vill jag lova. Lägger "nätet" som en snara, lägger i en liten båt som hakar ihop ändarna och sedan slurp så dras det hela in. Inte mycket kommer undan där inte.
Så tips nummer ett är alltså att använd mobilen när ni skall hjälpa vandra med tips eller för att vara extra roliga, använd er av kodade meddelanden.

Nu när vi går mot vintertider borde alla ha en just resa att se framemot. Själv har jag inget inplanerat så jag drömmer mig tillbaka istället. För 2 månader sedan var man och fiskade flundror i rena sommarvärmen. Nu skrapar man bilen och fightas mot hotande vinterdepressioner. Det är planer och drömmar som är räddningen.



Ser ni det annalkande hugget? Pulsen rusar friskt när man ser flundran gå till "attack".




Här drillas flundran som vi spanade in på ekolodet. Ca 45kg.

En lyckad fiskeresa är inte alltid beroende på "fiskelyckan", men däremot är det helt avgörande att ditt resesällskap är av det rätta virket. I bland händer det att någon slinker i genom de hårda kontroller av rekomendationer och visar vara just fel person. Den person som du efter 15 minuter in på resan inser att du kommer att hata. Inte för att du är van vid att hata, men just fiskeresor där du tillbringar 24 timmar om dygnet galet tätt in på andra människor kan skapa vissa spänningar. Lite sömn, dåligt fiske, mycket mygg, snålt med mat samt skit väder, allt detta kan man ta men har man med sig fel resesällskap då är det helt klart en smärre mardröm.

Bifogar en liten lista över de egenskaper man inte vill upptäcka hos sitt resesällskap. Vill det sig riktig illa så lyckas man i bland hitta allt detta i en och samma person.

1. "Gnäll-Kjell" Han har varit på samma resa förut och allt var bättre förra gången. Vatten, vindar, strömmar och you name it. Allt du tänker testa sågar han, det är ingen ide som det är nu. - Du skulle varit här förra gången...
2. "Besserwissern" Han vet hur allt skall göras. Han ger dig hela tiden råd och tillrättavisar dig ständigt. Vad du än gör så vet han ett bättre sätt och han är extremt snabb att berätta det för dig.
3. "Psykopatfiskarn". Det är denna persons stirriga blick som möter dig så fort du öppnar ögonen på morgen. Redan iförd vadare står han och stampar och skriker ut sina order till det övriga gänget. Galet nervös för att missa just "den fisken" som just nu simmar där han skulle ha stått om inte vi andra envisats om de där tre timmarna onödig sömn.
4. "Farsan på flykt" - Partykillen som tar igen ett års fest just under vår fisketur. Sitter gärna ensam kvar och "partar" natten igenom under tiden som han med jämna mellanrum högljutt förklara vilka svikare vi är som inte hänger på. Denna person lyckas inte sällan komma hem igen utan att ha fiskat nämnvärt. Dock är inte fisket det primära för denna resenär.
5. "Terapi-resenären". Denna person har valt fiskeresan som ett alternativ till terapeut besöken. Du får redan under första dagen en allt för stor inblick i saker du absolut inte vill röra i under din fiskeresa. Detta fortsätter sedan till den grad att du tacklar av och beslutar dig för att agera amatör terapeut under resterande resa. En person som man kanske inte skall tycka illa om egentligen. Det är bara fel valt tillfälle... 

Nu som alltid är det aktuellt med frågor gällande brandskattningen av våra fiskevatten och dess resurser. Det som just nu upprör oss mest är "yrkesfiskarnas" jakt på den bonito som hittat till våra vatten. För en blygsam ersättningen sopar de upp denna unika besökare och som vanligt står vi sportfiskare snopna vid sidan av och tittar på. Detta kan tyckas som ett litet problem med tanke på de enorma problem med alla trålare som vanvettigt "tömmer" våra hav.
Min som vanligt mycket klarsynte vän "muffinsmannen" ringde upprört och ondgjorde sig över detta senaste bonitoövertramp. Denna gång kanske han gick lite överstyr då han redan hade en färdig plan på hur vi bägge skulle såga ner all skog mellan landvetter och Borås och sedan låta allt utan ek ligga kvar och ruttna. Enligt honom skulle folk lättare kunna förstå vad som händer under vattenytan om vi lät dem se denna förödelse. Då jag ställde mig lite tveksam till det hela slängde han snabbt på luren väsande något om en nybildat aktionsgrupp...

Jag hoppas att detta inte är enda lösningen för att få folk att vakna. Skulle ni däremot mötas av ett enormt kalhygge nästa gång ni färdas mellan Göteborg och Borås så kan ni glömma att jag tjAllar på min vän. Hans namn får förbli "Muffinsmannen".

På de fiskeresor jag varit på så har det alltid uppkommit en diskussion mellan förespråkarna av catch & release och de som försvarat sin rätt att ta hem den fisk de fångat. Som den gamle man jag är har jag alltid fastnat för en åsikt någonstans mellan mina fiskevänner. Vilket stör bägge sidor till vansinne. Vad som däremot förundrar mig och retar mig är att dessa starkt övertygade vänner helt missar det brutala hantverk som utspelar sig vid rensborden. Annars så kunniga och hänsynsfulla sportfiskare förvandlas helt plötsligt till barbarer som slabbar och skvätter så att man måste fly utanför en säkerhetsgräns på 50 meter. När "huggandet" är klart så slängs sedan ca. 50-70% av fisken i väg som rens. Det är detta som jag ser som ett stort problem. Det är Ok att ta matfisk tycker jag, men när man gör det så måste man ta hand om fisken med respekt. Och det är absolut inte Ok att slänga mängder av perfekt fisk i vattnet som rens. Får vi ordning på detta så tror jag att vi spar vi mer på havets resurser än det vi eventuellt får ut av allt tjafs vi har gällande CR. Det hade inte varit helt fel om tex guider och researrangörer lägger in detta som en del av sina arrangemangen, en liten genomgång/kurs om hur man tar tillvara på fisken. Jag tror faktiskt att detta hanterande i de flesta fall beror på okunskap och att de flesta gärna skulle ta tillvara på sin fångst på ett bättre sätt bara de visste hur.


Här går det rätt bra faktiskt. De verkar kunna sin sak.

1977 var ett år då punkens ideal spred sig vida omkring. Allt var möjligt för vem som helst. Vi vill kanske inte gå så lång som att säga att "gamle El-Ge" själv såg någon sammhörighet till dessa nitbeströdda ynglingar. Oavsett detta så började han vid denna period i sann punkig "gör-det-själv-anda" att klippa och klistra ihop El-ge's första postorderkatalog. Mängder av sömnlösa nätter senare så var katalogen klar, inte helt olik de fanzines som var så vanliga under denna period. Så 1977 var ett viktigt år på många sätt. Vi på El-ge fick en "punk-anda" i huset. Vi kan, vi vill och framför allt vi gör. Kunde "han" skapa en otroligt uppskattad katalog med hjälp av sax och limtuber så nog fasen funkar det mesta. För alla sportfiskare var det inte ett mindre viktigt år. Den första riktiga postorderkatalogen för sportfiskare såg dagens ljus.

Ett antal andra händelser som känns viktiga att ta upp är de album som släpptes. Egentligen en hel massa bra album detta år så man har fått sålla en hel del. Kanske att det tur för oss att det handlar om envägs kommunikation här.



5. På femte plats Kraftwerk, Trans-Europe Express - 1977. Detta är en platta som så till den mildra grad lyckades att hypnotesera sina lyssnare så att de tillslut kände en djup samhörighet till robotar och skyltdockor snarare än till det mänskliga släktet. Kraftwerk var enormt före sin tid och har blivit en stark influens för hiphoppare såväl som industrirockare och "syntare". Otroligt nyskapande. Hela konceptet inklusive skivomslag och låttitlar vittnar också om att dessa tyskar faktiskt hade en hel del humor också.




4. The Clash - The Clash - 1977. Tänker man på punk från England under denna tiden så tänker man kanske främst på Sex pistols men detta gäng har musikalist stått sig mycket bättre. Kanske inte visuellt lika roliga som Rotten och gänget med mycket bättre låtar. Med intryck från en massa andra musikformer som ska, raggae och rock så vidgade detta gäng punkens vyer rejält. Sedan så stod de också för lite mer än bara spyor och skandaler.




3. David Bowie - Low - 1977. Detta det första av tre album som Bowie gjorde under sin period i Berlin. Här börjar han hitta tillbaka till sig själv efter en något förvirrad period. Tony Visconti som producent och Brian Eno som sammarbetspartner på stora delar av skivan gör att det luktar klassiker lång väg. Av många anses detta vara Bowies bästa album. En något dyster men grymt bra platta. Man kan nog säga att Bowie under denna period påverkades/inspirerades en hel del avKraftwerk.




2. Ramones andra album Rocket to Russia - 1977 kom bara ett år efter deras debutalbum. De körde på i samma stil. Spela in på ett par dagar, inget budget, inga låtar som når tre minuters gränsen. Dvs riktig punk. Säga vad man vill med detta är punkarnas urfäder. Vila i frid "bröderna" Ramones. Inga jobbiga gitarrsolon som var så vanligt på andra sidan atlanten under denna tid. Bara smattrande trummor och fyraackords gitarrer samt Joey röst. Växte man upp under denna tiden så kan man för alltid höra honom i sitt huvud.




1. David Bowie Heroes - 1977. Här fortsätt Bowie på samma spår som Low men bara bättre. Nu sammarbetar han till stora delar med sin "nya kompis" Iggy Pop och de verkar tillsammans ta sig ur de mörkaste landskap de tidigare befunnit sig i. Nu är det mest dystra utbytt mot lite dekadens vilket kan ses som ett steg i rätt riktning. Ett rätt igenom fantaskist album. Har man sett "videon" till Heroes så är man redan där såld. Antagligen skulle det räcka till en plats på listan.


Nu får vi lite panik, vi inte fått plats med. Talking Heads, Fleetwood Mac, Iggy Pop, Bob Marley, Television med flera.

Beklagar också att det blev två Bowie, men det är ju vi som gör lista...

Bubblare...


Fleetwood Mac Rumours - 1977.


The Jam - 1977.


Iggy Pop Lust for life - 1977.


Bob Marley Exodus - 1977.

1977 var ett år då punkens ideal var de gällande och allt var möjligt för vem som helst. Vi vill kanske inte sträcka mig så långt som att säga att "gamle el-ge" själv såg någon som helst sammhörighet med dessa nitbeströdda ynglingarna som kallade sig punkare. Dock i sann "gör-det-själv-anda" satt han nätter igenom och klippte och klistra ihop sin första postorderkatalog. Det första numret har inte få likheter med de fanzine som gjordes under samma tidperiod. Han förstod det inte då men hans attityd var punkens och det arvet har vi kvar i huset. Vi kan och vi vill och framförallt vi gör. Så 1977 var ett viktigt år för oss och för sportfiskebranchen. Vi lärde oss att allt går om man bara tar i ordentligt och branchen fick den första riktiga postorderkatalogen.

Några andra saker hände faktiskt också. Ett antal bra album kom ut. Faktiskt riktigt många så här har man fått sålla. Tur för mig att det är envägskommunikation.

1969 var mycket länge sedan. Kanske så länge sedan att de flesta som läser detta inte ens var födda. Då skall ni "ungdomar"vara extra tacksamma att detta år uppmärksammas av oss. Det hände stora saker detta år, en hel del skivor kom ut som formade lyssnarna och musiken för framtiden. Andra stora händelser formade mer näraliggande områden som sportfiskebranchen. Ni gamlingar som var med kanske tycker att vi missat något album. Visst är det så men detta är en rätt objektiv lista. Erkänner att kanske borde Sly and the family stone, Kinks, Zappa med flera vara med men det får vi leva med.





5. På en femte plats har vi Led Zeppelins debutalbum Led Zeppelin(1969). Dessa musiker stakade ut vägen för alla rockare som efter detta entrat scenen. Allt från pudelrockare till de tyngre grabbarna har helt klart detta band som en av sina källor att sno ifrån.




4. En helt igenom grym skiva. The Rolling Stones, Let it bleed (1969). Inte ett dåligt spår. Personligen tycker vi att detta album slår de lite mesigare konkurrenterna från England rejält. Kanske har inte detta album påverkat lika mycket men mycket "råare" än så här blir det inte. Fortfarande en lite "farlig" skiva.




3. Har man hört albumet så förstår man varför det finns med på listan. Johnny Cash, Johnny Cash At San Quentin (1969). Har man inte hört det så är det bara till att göra det. Helt galet elektriskt. Det känns som det när som helst skall bli ett upplopp och fångarna skall göra upp med sina väktare. Cash lyckas geom hela spelningen hålla stämningen precis på bristningsgränsen. Det här är inte bara ett album för countryälskare.




2. En personlig favorit. The Velvet Underground, The velvet Underground (1969). Enligt min mening så skulle de trona på första platsen. Kanske får man dock vara lite realistisk och inse att de kanske inte når upp till "ettans" genomslag rent historiskt, men ett fantastiskt album är det. På detta album tonade de ner sig en del vilket gjorde att de blev lite tillgängligare för skivköparna. Långt i från deras bästa album men det räcker för att ligga på denna lista.




1. The Beatles, Abbey Road (1969). Bara det faktum att det är Beatles sista riktiga album räcker i och för sig för att vara med på lista. Orsaken att det ligger på första plats är dock en annan. Den orsaken heter George Harrison. Äntligen, och troligtvis beroende på att John och Paul var rejäla ovänner så lyckades George ta plats. Och vilket plats sedan. Det räcker med att nämna "Here comes the sun".


Vad stor hände för övrigt 1969? Vi kan bara komma på en annan händelse och denna överskuggar i och för sig listan ovan. Men vi gillar ju musik så vi tog med albumlistan också, bara för att fylla ut.




1. Alla kategorier lista.
El-Ge Sportfiske (1969). El-Ge slog upp portarna för sin första renodlade sportfiskebutik och sportfiskebranchen var föralltid förändrad. Vi har alltså varit i gång sedan musikens urtid och recordrullarnas barndom. Tiden går fort när man har kul...

Den senaste tiden har vi fått in en mängd bilder och rapporter från lyckliga fiskare som bärgat det ena flundremonstret efter det andra. Dessa rapporter och bilder tillhör den sorten som man emellanåt inte är riktig säker på att man vill ha. En mystiskt kombinerad känsla av avund och åtrå som man inte riktigt kan hantera. Man vill ju vara den justa fiskekompisen som ivrigt hejar och uppmuntrar. Men nog fan sätts man på prov när dessa bilder dyker upp. Som tur är så har alla dessa fiskar fått tillbaka sin frihet efter att ha plåtats och klappats på, vilket alltså bytyder att det är jag och ingen annan som skall hiva upp dessa nästa gång. I Augusti är den min tur och då skall jag minnsan uppfylla alla sportfiskares dröm att fånga en jätteflundra. När det är gjort kanske jag kommer att ha det lättare att glädjas med mina fiskevänner.



Fredda med en flundra på 181 cm.




Denna fisk hivades upp av Per Jonasson - 136cm.

Vi förstod inte först varför Björn så ivrigt kämpade för att få igenom sina önskemål gällande monterplacering. Efter bara någon timme förstod vi, efter ytterligare ett antal timmar var vi tacksamma.  Stadiet efter var ett form av beroendestadie. Snart förbannar vi Björn...



Kockarna från Casino Metropol stod för bjudmaten i vår grann monter.




Små laxsnittar med sikrom.




Rödingröra på kavring.



Här snackar vi om överkonsumtion. Tror att detta var gravad gös.
En annan favorit var friterat torskskinn. Lite japanskt stuk, varmt
rekommenderad.

Efter strapatsrik resa norr upp i landet hade vi till slut "planterat" våra montrar mässhallen i Sundsvall. Trötta men taggade fick vi träffa våra fb:vänner från norr samt massor av nya sportfiskefantaster. Det är detta det handlar om, träffa sportfiske människor, är det någon i hela världen som gör detta för "degen" måste de vara helt virriga. Det är ett otroligt slit men så fort portarna slås upp och folken kommer in så är det värt varenda kämpig sekund. Det här är skitkul.



Folket har rusat in, nu kör vi....



Jaha, det är beten som funkar bäst. Det blir nog bra.



Tellis visar hur "allt" funkar för en impad besökare.