Som utlovat så kommer det nu ytterligare ett litet tips inför fiskeresan. I detta fall är det ett tips av en liten annan sort, men inte av mindre vikt att lägga på minnet dock.

Jag tillhör den lite defekta sorten som blir rejält sjösjuk. Så har det alltid varit och detta till mina fiskekamraters stora nöje. Det jag absolut tycker är värst är sån där "gammal sjö", vid sådana tillfällen tar det inte lång tid innan jag hänger över relingen. Givetvis försöker jag smyga med det hela men oftast så blir man ertappad om inte så brukar färgen i ansiktet vara en bra baromenter som inte går att smyga med. Denna gamla sjö var givetvis något jag fick en rejäl dos av första fiskedagen så för första gången i mitt liv tänkte jag medicinera eländet så jag travade i väg till den lilla livmedelsaffären på orten och införskaffade sjösjukepiller. Jag tänkte verkligen inte missa en enda minuts fiske. Kanske skulle någon av mina retstickor till fiskekompisar ta just min flundra när jag var indisponibel. Det hade jag ingen lust med. Lika stor förnöjelse som mitt "mäskande" skapar, lika stor glädje fann mina vänner i det faktum att jag köpte dessa tabletter. Hetsad av deras kommentarer råkade jag överdosera en aning (mycket) vilket fick konsekvenser som inte var helt önskvärda.



Jag kan kanske först och främst poängtera att lubb inte tillhör de allra mysigaste av fiskar i min bok. Mycket goda att äta med mindre sköna att hantera. De är slemmiga och de morrar allt som oftast när man krokar av dem. Detta morrande blev i mitt rus av sjösjukepiller snarare ett skall som över gick i ett tjattrande. Detta mina vänner var mycket mer störande än en släng av sjösjuka. När jag efter ett tag började att svara dessa lubbar på tilltal så tyckte inte ens mina lättroade fiskekompisar att det var roligt utan börjande sinsemellan prata om någon karaktär i en film som heter The shining. Har inte sett filmen dock.

Så över till dagens tips. Läs och följ noga doseringsanvisningarna om ni överhuvudtaget skall ta sjösjuketabetter.