Vår barn och ungdomsdag i lördags blev väldigt lyckad. Trots regn, blåst och kyla dök ca 15 barn och ungdomar upp på Hönö för att prova på olika fiskemetoder.

Efter en snabb introduktion på morgonen var det full aktivitet hela dagen. Barnen kunde prova på spinnfiske, bottenmete, flötmete och flugfiske. Det var väldigt kul att se att så många provade de olika metoderna och vi tror att intresset för sportfiske ökade hos flertalet. Även en hel del föräldrar provade på fiske för första gången.

Vi vill tacka alla deltagare och ledare för att ni gjorde dagen till en succé!

Håll ögonen öppna på vår hemsida eller facebooksida för liknande aktiviteter i framtiden.

 

Premiärfisket för vår del blev väldigt lyckat. Efter att ha harvat runt i några olika vikar på förmiddagen hittade vi till slut bra med fisk på ett ställe. Det roliga var att vi hittade väldigt stor fisk. Totalt landade vi på 4 gubbar 24 fiskar, 16 var över måttet och topp 5 blev 65cm, 60 cm, 59 cm, 55 cm och 52cm.

De flesta var i väldigt god kondition med flertalet blanka fiskar som släppte fjäll!

Ett tips kan vara att flytta sig mycket, händer det ingenting på ena stället så fastna inte utan byt hela tiden tills ni träffar fisk.

Här har vi en mindre (47cm) i strålande kondition.

Skitfiske på er där ute!

 

Nu har vi äntligen fått in Flyfish Europes katalog för 2016. Och gissa om vi blev förvånade när vi såg att Oskar från vår Göteborgsbutik var på bild under innehållsförtecknignen?! Hämta ditt exemplar redan idag. Är du riktigt snäll kommer Oskar signera ditt ex...

Den fantastiska bilden togs av Omar Shawki

För er som är sugna på vätternfisket, nu har vi fått in sjukt heta vätterntuber i butiken! Vi kan alla knep för att du ska lyckas längst klipporna! Välkomna in!

Ska jag åka till Vättern eller inte? Kvällen innan for tankarna runt. Jag skulle ju behöva dammsuga och fixa lite saker runt omkring på min lediga dag. Alla vänner jobbar så att jag skulle få åka själv var också med på minuslistan. Efter en snabb titt på windfinder kunde jag konstatera att vinden skulle vara perfekt. 5 Minuter senare var väskan packad.

Väl på plats gick jag den lilla stigen på väg mot min favoritklippa, skulle någon ha hunnit före och tagit den? Nej, jag var först på plats och spöt tacklades med bombarda och tubfluga.
Vinden låg på helt perfekt från sydväst och vita gäss gick på sjön. Jag började fiska och förundrades över hur lite aktivitet det var. Ingen fisk som visade sig i ytan och knappt några spigg längst stränderna.
Jag tog en kaffe och funderade ut en plan. Jag hade köpt en liten liten vobbler för länge sedan som låg och dammade i asken. Nu skulle den få bekänna färg.
Jag riggade om min utrustning och efter en kort stund fick den lilla blåsilvriga vobblern jobba. Första kastet lades ut och nu var det plötsligt fullt med spigg i området. Andra kastet seglade ut över sjön och just som jag lagt ut ser jag en liten röding som hoppar 3 meter bredvid mig. Jag vevar in snabbt och låter den sista biten av kastet driva in över fisken. Smack! Fisken tar vobblern och kampen är igång. Jag står och imponeras över hur en sådan liten röding kan vara så stark! Efter någon minut ser jag en silversida i vattnet och jag fattar att det är ju inte rödingen som tagit flugan utan en fin lax!
Att landa en fisk på egen hand i Vättern är svårt och kräver en del akrobatiska övningar. Det gick vägen och dagens första fisk på 3,3 kg var ett faktum!

 

När jag sedan satte igång igen såg jag 3-4 fiskar som jagade ytligt och bara efter 5-10 minuter efter den första fisken hugger det igen. Kampen blir hård men kort. Fisken gör ett par rusningar men släpper sedan. Surt sa räven men vad gör väl det för 20 minuter senare smäller det igen. Denna gången känner jag direkt att det är en bra fisk. Den gör flera fina rusningar och dyker ett par gånger mot botten. Den kommer in för landning och jag inser rätt snabbt att jag kommer få problem. Då den hårda vinden  trycker upp vågor mot de branta klipporna blir det ofta lite kaos när man ska håva. Jag klättrar ner i position med den långa håven i ena näven och spöt i den andra. Precis när jag doppar ner håven kommer en våg och fisken surfar rakt ner i garnet, YES! Problemet uppstod istället när jag lyfter fisken, håven böjs på mitten! Efter en snabb manöver med ett kastat spö som följd lyckas jag ändå hålla kvar fisken i håven och allt slutar lyckligt. 5,5 kg vägde laxen och var formad som ett dasslock.

 

Nu behövde jag pusta ut. Jag tog en macka och lite kaffe och blickade ut över sjön. När jag sitter där i lugn och ro ser jag en fisk bryta ytan. Kaffet flyger i luften och 10 sekunder senare landar min lilla vobbler i vaket. Två vevtag senare smäller det ytterligare en gång. Denna gången får jag nöja mig med en liten rackare.

 

Resan till Alaska blev verkligen en drömresa. Fisket var verkligen så bra man hade föreställt sig, naturen lika storslagen och vidderna lika oändliga som man sett i BBC dokumentärerna.

Här följer lite bilder från min och min fars resa genom alaskas vildmark.

 

Drygt en vecka har passerat efter havsöringspremiären i Skåne och redan nu har jag och ytterligare 3 av våra team-fiskare varit nere och försökt truga dessa åtråvärda fiskar. 

Först ut var Tim som mer eller mindre har Skåne som hemmavatten. Han fiskade korta pass från 1 januari till den 5:e. Tim landade några fiskar och tappade några. Hans bästa fisk blev en knallblank firre på ca 2,4 kg. Tim fiskade då med en pattegris på ostkusten. Snyggt jobbat Tim!

 

Hur många av oss flugfiskande skandinavier har inte drömt om salta dagar i tropiska länder i jakt på arter som inte påminner om något vi har hemma. Rusningar som får det att skrika i rullen och som får benen att vika sig.

Nu är vi inne i svensk vinter och för oss göteborgare innebär det slask, fuktig vind från havet och gråa dagar. Denna tid är som gjord för att boka en resa till varmare breddgrader. Jag var så trött så höst/vinter klimatet så när jag fick erbjudandet om att hälsa på en vän i Florida sista veckan i februari så var jag inte sen med att boka flygbiljett.

 

Min vän Alexander (ni vet han med de snabba brillorna) ska flytta till Florida och bo där i 2 månader. Drömläge, både för avkoppling och fiske.

      Så hur börjar man då förberedelserna för ett äventyr som detta? Jag kommer från en bakgrund där saltvattensfiske i tropikerna aldrig varit på kartan. Jag börjar alltså på ruta 1. Efter ett snack med Martin punkarn här på El-Ge kunde jag konstatera att lån av spön inte var några problem. Jag kommer ha med mig en klass 8 som allroundspö och en klass 10 för storviltet såsom Tarponer och stora baracudor. Att veta vilka grejer man ska ha med är väldigt svårt när man knappt vet vad det är man ska fiska på. Efter lite sökningar på nätet har vi fått fram att vårt fiske kommer riktas på redfish, bonefish, olika typer av jacks och med lite tur tarpon och baracuda.

      I helgen hade vi bindkväll hos Alex och efter mailkontakt med lokala guider var det en fluga som stack ut, closer minnow. Detta menade expertisen var den fluga som bör sitta på tafsen i 9 fall av 10. Massproduktionen började och under kvällen hann jag med 2 varianter i färgcombon tan/vit och vit/vit. 

 

      Så steg 1 är fixat, utrustning, flugor, flygbiljett. Innom kort kommer del 2 där jag grottar ner mig i flatsfiskets ädla konst och vilka detaljer som är värda att tänka på.

 

 

 

En av resorna jag gjorde under 2014 planerades länge och väl. Jag skulle tillsammans med några goa gubbar fiska strömmarna uppe i Ammarnäs och Kraddsele. Detta storöringfiske var för mig helt nytt och något som skulle visa sig vara betydligt svårare än jag någonsin kunnat tänka mig. Efter några dagar knäcktes koden och tvivel byttes till eufori och skogens tystand byttes mot skrikande rullar. Såhär gick det till när moby dick besegrades i Ammarnäs.

Jag och Erik möttes upp mitt på dagen i Göteborg. Bägge taggade till tusen över våra fiskedagar i norr. Det stod bara ett hinder i vägen, 14 timmar i bilen!

Vi satte kurs mot delmål 1, Umeå. Resan gick riktigt smidigt och vid mindatt nådde vi Mattias lägenhetet i Umeå.

 

Mattias hälsade oss välkomna med en kall bärs och under kvällen planerades resan in i minsta detalj. Fiskerapporter varvades med teorier, ja ni vet hur det låter....

Dagen därpå mötte vi upp Linus och Daniel och gruppen var komplett! Vi styrde nu kosan mot Ammarnäs och bilsesan gick längst Vindelälvens stränder och fiskesuget bara växte och växte. Ett par stopp längst vägen gjorde inte saken bättre, mil på mil med underbara fiskevatten passerades. Man förstår Vindelälvens skönhet och potential när man ser den. Lång, stor och vild med en mängd olika fiskarter som får de flesta flugfiskare att vilja flytta norröver.

 

När vi väl passerade skylten som förkunnade att vi anlänt till den lilla byn Ammarnäs var lyckan total och gemensamt för gruppen var att fiskesugen nu hade nått upp till en sådan nivå att det var svårt att hålla sig fokuserad på uppackning. Stugan gjordes iordning och de första korten löstes. Här skulle fiskas!!

 

Första kvällen kändes konstig. Att stå med ett lätt tvåhandsspö och fiska på öring kändes otroligt märkligt för en laxdängare som mig. Allt påminde om laxfiske men nu skulle vi fiska på en fisk som äter, känslan av att inte ha den blekaste aning om vad man sysslar med gjorde att kvällen spenderades i älvkanten med goda drycker, gott snack och harrfiske. Ammarnäs är inte bara känt för sina stora öringar utan även för att harren blir riktigt storvuxen. Första kvällen kom det upp några fina harrbitar med 48 cm som topp. Natten kom och vi fiskade nån timme i mörkret innan vi gav upp och åkte hem.

 

     Dag 2 och jag kände att känslan började komma. Efter att ha sett mycket film från strömmarna och pratat med sakkunniga förvandlas man mer till en smygande öringindian än en klumpig laxfiskare. Efter lite sedvanlig frukost, riggning av spön och allmänt bus var vi åter redo att ta oss ann älven. Denna dage skulle vi fiska Ammarnäs allmäna sträckor. Att hitta sträckor som kändes heta var inte svårt, varje liten håla och varje nacke såg otroligt inbjudande ut och vi fiskade av meter för meter med våra stora tubflugor. Inte ett liv! Inte ens harren var på hugget. Efter att ha talat med folk vid älven kunde vi konstatera att det var trögt i älven och att vi minsann borde varit där veckan innan, då langades det öring i parti och minut! Äntligen kände jag samhörighet med öringfiskarna. Detta fenomen med att veckan innan och veckan efter alltid är säsongens bästa veckor händer alltför ofta i laxfiskets värld. Nåväl, nu och nu och vi kunde inget annat göra än att fiska vidare. Det dåliga fisket fortsatte hela den dagen och natten, vart var fisken!? 

 

     Dag 3 och vi fiskar fortfarande Ammarnäs allmäna vatten. Fisken lyser med sin frånvaro, ingen får någonting och jag börjar fundera på om detta är en bluff. Finns det ens öring i detta vatten? Den enda saken som är säker är att vi har det rätt gött ändå. När fisken inte hugger blir det mer tid för snack. Världsproblem blandas med teorier kring fisket. Ingen blir klokare av dessa samtal men det känns på något sätt som att det ger en mer än att stå och harva i den sterila strömmen. Fisket läggs ner några timmar in i mörkret.

 

     Dag 4 och idag är dagen då vi bokat in oss på en av områdets privatsträckor. Vi ska fiska på Järnforsen som är en av älvens finaste sträckor. Förhoppningarna är såklart höga med tanke på den skrala inledningen. Vi möter upp Peter Schmitt som är guide, fiskebiolog och allmän eldsjäl i området. Den gode Peter ger oss några goda råd inför vårt fiske och pekar ut några fina huggpunkter. Vi startar fisket och känslan jag fick av att gå här ger mig av någon anledning en känsla av lugn och att vi kommer få fisk. Den första repan känns het och för första gången på resan ser vi fisk i ytan. Jag lägger ett kast mot bortre delen av en liten nacke och precis när flugan landar ser jag en stor plog bildas bakom min olivefärgade tub, plötsligt tar det tvärstopp men kroken hittar inget fästa, satan!! Första fiskkontakten på 4 dagar. Lätt uppgiven lägger jag ner spöt och går upp till de andra för att låta fisken vila. Efter diverse svordommar blandat med uppmuntrande tillrop från gänget går jag åter ner och lägger kast på samma ställe. Fisken skiter fullständigt i flugan. Efter ett par repor lägger sig en del av gänget i vindskyddet för en tupplur medans jag och Linus fiskar på. Linus bestämmer sig för att gå en bit nedströms och jag fiskar mitt på sträckan. Efter att ha kommit ner en bit känner jag det goa suget i linan, nu sitter den!! Jag drillar fisken medans jag försöker få kontakt med sjusovarna i vindskyddet. De sover för tungt så jag börjar ropa och viffta på Linus som mirakulöst nog ser och hör mig. Precis när jag landar fisken kommer Linus fram och lyckan är total! En superfin öring på 65 cm är en fin belöning efter dagar av slit.

 

 

Efter detta blir jag åter mjuk i lederna, jag känner lugnet och tar mig ett järn vid brasan. Allt känns plötsligt fulländat. Fina människor, fint vatten och fantastiskt fin öring.

     Mörkret lägger sig över vindelälven och nu börjar tiden för nattfisket som enligt expertisen ska vara den bästa. Vi går på pärlband och våra stora svarta tubflugor försvinner in i mörkret. Känslan av att stå i norrlands stora skogar mitt i natten och fiska öringar av rang är otroligt spännande. Ibland avbryts det tysta lugnet av öringar som vältrar sig i ytan. Jag kommer ner till nacken där den första fisken lurade mig och nästan på samma ställe suger det till igen. Den här gången lyckas jag fästa kroken. Fighten blir hård och dramatisk i mörkret men efter ett tag kan en fin 60 cm öring landas.

 

Detta är ju för bra för att vara sant! 2 Öringar på samma dag. Jag är inne i en bubbla av lugn och harmoni. Vi fiskar på et tag till innan vi gemensamt låter vattnet vila. Själva sitter vi och ljuger vid lägerelden. Klockan är nu ca 01.00. Vissa i gänget känner sig möra efter dagars slit så det blir en tupplur igen. Jag och Linus går däremot ut i natten igen. Linus fiskar framför mig och det känns hetare än någonsin. Jag kommer riktigt långt ner på sträckan, ner mot det snabba vattnet. Under dagen har jag observerat en lugn ficka mot andra sidan. I mörkret beräknar jag att jag är framme vid den punkten. Jag kastar så långt jag kan och hänger flugan på den plats jag tror att den lugna fickan är. Plötsligt tar det stopp. Nu är det stor fisk på gång. Jag ropar åt Linus som kommer för att hjälpa till. Fisken är tung i strömmen, den gör rusningar och backingen får luftas. Jag känner hur benen börjar ge vika. Blandad nervositet med glädje är något som ofta uppstår i laxfisket när det väl smäller på. Fisken vill inte vara med och leka men jag sätter hårt mot hårt och efter ett tag ser jag hur vattnet reser sig framför oss. Linus hjälper mig att landa fisken som är fantastisk. Öringen mäter 75 cm och är enligt viktabellerna på 4,8 kg. Efter att ha tagit några snabba bilder sitter jag med fisken i strömmen. Mitt i natten ute i den norrländska skogen med fantastiska vänner, otroliga upplevelser och med min drömöring i händerna. Det ända som saknas nu är att någon annan i gruppen får fisk!

 

10 minuter går och min sista önskan blir besannad. Linus skriker till nedströms. Fisk på!! Äntligen. Jag kommer ner till Linus som står med böjt spö. Fisken har tagit den svarta tuben i det snabba vattnet och fighten blir otrolig. Linus är dock för rutinerad för att luras av öringen och efter en stund hjälper jag till att landa ytterligare en kanonfisk. Fisken mäter 70 cm.

 

 

Natten lider mot sitt slut och vilken natt det blev! 

Alla är vi nöjda, vissa över drömöringar, vissa av fina harrar men alla var rörande överens om att resan med gänget betydde så mycket mer än bara fisket. Härifrån Lämnar vi med minnen som i skrivande stund är otroligt fina att blicka tillbaka till. Nästa års resa till Ammarnäs är redan i planerna. För vem vet, kanske finns det en ännu större som väntar på oss då!

 

Nu har vi haft årets första resa till forshagaforsen. 3 förväntansfulla fiskare mötte upp i stugan på fredagskvällen. Hampus, Johan och Fredrik, alla rätt oerfarna laxfiskare och alla drömde om att kroka sin livs första lax. Efter lite genomgång av vattnet, flugor och tekniker under fredagen blev det lördagsmorgon och startskott för fiske!

Efter att ha hållit en kortare kastinstruktion var alla sugna på att komma ut på älven. Väl ute möttes vi av en riktigt häftig dimma på älven, allt kändes lite sagolikt.

 

Efter att ha fiskat på fram till lunch utan aktivitet beslöt vi oss för att hugga in på köttbullsmackor. Fredrik var dock ivrig på att komma ut igen och smet lite i förväg. Vi andra satt och studerade Fredrik ute på älven och så plötsligt skriker han till och reser spöt. Spöt böjer sig dupt och det är fast fisk. Lika snabbt som fisken krokas lossnar fisken och en darrig Fredrik anser sig besegrad. 

 

     Detta sätter fart på de övriga i gruppen och det dröjer inte länge förän samtliga är ute på älven igen. Klockan slår nu 15.00 och Hampus fiskar längst ner på sträckan. Rätt var det är så hojtar han till, FISK! Han drillar fisken som till en början är rättså snäll. Jag ror nedströms för att assistera med håv. Jag hinner inte ner förän Hampus har landat sitt livs första lax. En fin Klarälvslax på 65 cm! Smilet på den gode Hampus går inte att ta miste på. Otroligt nöjd över sin första lax.

Kort därefter lyckas jag kroka på en fin fisk som tar en liten brun krokfluga, fighten blir hård och intensiv men efter en tag lyckas jag taila en tjock öring på 75 cm.

 

Nu händer det grejer i forsen! Kort tid efter att jag landar min öring signalerar Johan fast fisk, det är hans första lax som biter på flugan! Han drillar den fint och jag lägger mig bredvid med båten. Precis när jag ska håva fisken släpper kroken. Johan skrattar gott och har en skön inställning till det hela. 

 

Johan glider ner ett stycke med båten och 3 kast senare smäller det till igen! Denna gången hinner jag inte ner med båten innan fisken hoppar av. Johan garvar och tycker livet som laxfiskare är otroligt enkelt (för en gång skull).

Efter detta händer det inte mycket mer, jag bränner en fisk sent på kvällen som smäller på i ett våldsamt hugg.

Efter en slitsam och lärorik dag tar vi varsin pizza och unnar oss en kall innan vi hoppar till kojs. 

 

 

 

Morgonen efter är gråmulen och kall. Fisket startar och efter lite snack om positioner med båtar och en del kastsnack fiskar gänget på igen. Kast på kast läggs i älven men fisken verkar ha vaknat på helt fel sida denna dag. Det är stiltje. Jag, Hampus och Fredrik beslutar oss om att ta tidig lunch medans Johan envisar sig kvar och ska "bara ta ett kast till". Vi sitter och myser under taket och äter en god lunch när vi plötsligt hör Johan signalera ute på älven. Nu sitter den igen! Alla kastar sig i båtarna för att följa fighten på nära håll. Jag kommer ut och gör mig redo för landning. Fisken kommer in fint och låter sig landas på första försöket. Johans första lax!!

Lyckan är total och fisken krokas snabbt av och återgår sedan till sitt rätta element. Fisken släpps och Johan står med ett leende som är obetalbart. Fisken är stöpt i samma form som Hampus fisk.

 

Efter detta händer det inte så mycket mer utan gänget lämnar Forshaga med nya erfarenheter och en del även med faktumet att ha landat sin första lax.

Vill du veta mer om dessa resor? Kontakta oss på El-Ge sportfiske.

 

 

Under onsdagen fiskade jag i örekilsälven med två goda vänner. Ryktet hade nått oss att det för tillfället var rättså hett i den lilla ån i Munkedal. Efter att ha gått upp i ottan och kört hela vägen anlände vi till en fantastisk morgon med lätt dimma och frisk och fräsh höstluft. Efter att ha tacklat spöna i mörkret begav vi oss ner till älven. Första repan och allt känns rätt. Jag påbörjar mitt fiske och går första delen med en liten phatagorva. Det är någonting som känns fel, jag kan inte sätta fingret på det men flugan känns inte rätt. Det är sällan jag byter fluga i en repa men jag kan inte fiska med något jag inte tror på. Ett snabbt flugbyte resulterar i att jag står med en liten red francis i tafsändan. Längst ner på sträckan ser jag tre fiskar visa sig och när jag kommer ner känns allt glödhett. Jag kastar ut den lilla plugan och börjar genast pumpa liv i den. Pang! Plötsligt smäller det till och fin lax är i andra ändan. Fighten blir fin med ett par rusningar men efter kort tid lyckas jag pressa in fisken till Olle. En fin lax på 77 cm som efter en bild får friheten tillbaka.

 

Efter detta händer det inte så mycket men en go dag hade vi med både krovgrillning, tjöt och skratt.

Nu är det inte lång tid kvar på denna laxsäsong men några pass har jag kvar. På söndag far jag ner till Mörrum för att försöka lyckas lura upp någon av åns havsöringar. Håll utkik på blogg, facebook eller Instagram för att se hur det gick!

Igår åkte jag och Alexander till forshagaforsen för lite gott fiske. När vi spanade in väderprognoserna kunde vi konstatera strålande sol och 33 grader varmt. Älven gick med en temperatur på 23,4 grader så förhoppningar om lax var små. Jag tänkte att det kunde ske vid kvällen då solen lagt sig, om det nu skulle ske alls.

     Fisket inleddes på morgonen och redan efter att solen varit upp någon timme kände man hur det brände och skrek i huden. Då man har läger på en ö ute i älven är växtligheten begränsad till 0 så någon skugga var det inte tal om. Vi fiskade på bland badgäster fram till 13 då jag gick iland för att sätta mig i skuggan. Alexander nötte däremot på utan framgång. Vid samlades vid middagen vid 15 tiden och beklagade oss över vädret (vanligt förekommande bland oss svenskar). Mitt i en tugga av Alex goda chilli kändes en sval bris, därefter kom åskmolnen, efter detta kom regnskuren och blixtar och dunder. Från att ha varit ett solparadis (för varmt) till att bli någon slags tropisk orkan med svala vindar (för kallt) och regn. Nu är det läge sa jag till min vapendragare och inte kort tid därefter stod vi åter utvadade på älven.

 

     Redan efter några minuter känner jag en kratig stöt i min lilla fluga. Uppkrokning och drillning går bra och efter viss möda att landa den fick den friheten åter. Efter ytterligare en timmes fiske sitter fisk nummer 2 lite längre ner på sträckan. Historien blir snarlik, perfekt krokad, kort drill och en lax som inte vill bli tailad. Det gick vägen i alla fall och nu känns det riktigt hett! Alexander som är rätt ny på tvåhandsfisket slet hårt för att få sin första lax men kom tyvärr inte närmre än ett pill i flugan. Efter ytterligare 45 min kom fisk nr 3, en akrobatisk lax som skrämde livet ur mig med ett brutalt hugg. Vid 8 på kvällen hade jag två rejäla dragningar under kort tid. Efter lite nötning på området lyckades jag kroka och landa fisk nr 4. Alla laxar var stöpta i samma form, smålax men ändå jäkligt roligt när man träffar ett laxrace. Så passa på att ge er ut i helgen, väderomslag kan sätta fart på den trögaste fisken och i helgen ser det faktiskt ut som att det bara blir 21-25 grader (för kallt) och lite regn. Alexander är inte bara en hyvens karl, han är en duktig fotograf också. Dessa bilder fick han plåtat under vår trip. Följ han gärna på instagram för ännu fler goa bilder!

 

I onsdags var jag och en kamrat uppe och prövade lyckan i Lilla edet. Vi hade fina förhållanden från start och redan i första repan suger det i för mig del. En liten svart fluga lockade upp en fin lax på 6,5 kg.

 

 

Efter detta tog jag det lugnt i nån timme innan det var dax att gå en repa till. I dagens andra repa smäller det igen. Denna gången var det en arg hane på 93cm som efter en hård fight fick friheten tillbaka. 

 

 

Både kompisen Danne och medfiskande Anders tappade varsin lax denna dag som var riktigt het!

Nu far jag upp till Beiarelva på El-Ge resan. 5 förväntansfulla gäster är med och vi räknar med en spännande vecka i nordnorge!

Uppdatering kommer när jag är tillbaka!

 

Redan tidigt i våras blev jag inbjuden av Flyfisheurope till två dagars provfiske i Mörrumsån. Tanken var att vi skulle prova de nya Scott Radian tvåhandsspön och de nya UST klumparna från Scientific anglers. Allt var planerat till 6-7 maj och min tanke på att det skulle ha hunnit kommit lax var snudd på orealistisk. Nu när våren ankom tidigt väcktes dock hoppet och visst laxen var på plats och det med besked. Så med detta i mina tankar åkte jag ner på måndag kväll med sug efter att testa produkter men även att få fiska i en å där den första stora laxen hade anlänt.

     Väl på plats möttes jag av alla de trevliga medarbetarna på FFE och ett gäng andra butiker som var där av samma anledning som mig. Efter allmänt tjöt under måndagskvällen vaknade vi upp till ett mulet Mörrum och fiskesuget började infinna sig. Efter frukost och snabbgenomgång av grejerna begav vi oss ut i ån med den nya utrustningen. Jag började använda ett Scott Radian 13´ klass8 tillsammans med en UST flyt/intermediate/sjunk2. Under de första reporna handlade det mer om att komma tillbaks i laxmode eftersom detta för första passet för säsongen. Efter ett tag känns allt bra och utrustningen var en dröm att kasta. Fisket pågick hela dagen med mycket fiske, mycket prat och mycket provande av alla de olika klumparna och spöna. Vid middagen hölls ett kort föredrag av Jim Bartschi som är produktsutvecklare för Scott. Intressanta samtal följde och vi fick förklarat för oss hur spöna var uppbyggda och av vilken anledning.

Nu när havsöringen börjar bli mer svårflirtad är det ett ypperligt tillfälle att ge sig ut och utmana regnbågen i de flertalet sjöar vi har i vårat område. Vatten som vi diggar är abborresjöns FVO och Lilla lövsjön. Rapporter har skvallrat om bra fiske i bägge dessa områden. Vi vill puffa lite extra för fisket med flytring som kan bedrivas i Abboresjön och Lilla lövsjön. Våra kamrater Peter Alexandersson och Henrik Larsson fiskar en hel del i dessa vatten med gott resultat. Snart väntar vulgatakläckningarna så varför inte ge sig ut på sjöarna med simfenor på fötterna och flugspöt i handen!