Nu har vi fått in de nya färgerna på ögon från easy shrimp eyes. 

Vår teamfiskare Agne knåpade snabbt ihop nya kreationer och dessa tre ser otroligt giftiga ut! De nya ögonen kommer i färgerna Fluo Green, Fluo white, Fluo yellow och glow in the dark.

 

Här följer bindbeskrivningar på de 3 nykomlingarna!

 

1: Kok: gamakatsu f314 6:a

3: Krok: gamakatsu f314 6:a

En liten bakgrund till det fiske som nu kan bedrivas efter piggvar i området från Stenungsund i söder till Uddevalla i norr och Ellös i väster. 1999 började man så smått att starta upp projektet 8-fjordar. Detta efter att ortsbefolkning, fiskare med flera reagerat på tillståndet i fjordarna. Målet med projektet och det man jobbade mot var ”Hav i balans samt levande kust och skärgård". Dåvarande Fiskeriverket fick 2009 på uppdrag av regeringen att införa sex fiskefria zoner i Sverige. Ett av dessa kom att hamna i 8-fjordar området. Man ville rädda det som fanns kvar av bland annat lokala torskbestånd och pigghaj. Området sträcker sig från Stenungsund i söder, norrut i Hakefjorden, hela Stigfjorden och fortsatt norrut, runt Orust, ut till Malö strömmar. I området finns olika zoner med olika bestämmelser för hur man får fiska. För den som vill läsa mer om detta finns massor av intressant läsning på 8-fjordars hemsida. Det är här jag tagit lite av den fakta jag nämnt ovan.

 

http://www.8fjordar.se/

 

Piggvaren var, efter vad jag förstått, även den hårt ansatt. Men sedan projektet infördes har beståndet växt stadigt för att idag hålla en bra status.

 

För två år sedan pratade jag med min vän Ingvar Andersson som i många år bott och fiskat i projektområdet om somrarna. Han pratade om hur han en dag haft flera piggvar som simmade efter hans vobbler då han var ute efter havsöring. Senare hade han även sett en stor piggvar legat och ”solat” sig i ytan ute kring en grynna. Detta fick mig att vilja ta en piggvar på fluga och senare det året gjorde jag och min kompis Olle ett försök med, att från flytring fiska ordentligt förtyngda flugor kring den grynna där Ingvar set så mycket piggvar. Fisket gav noll piggvarar.

 

Så förra året kontaktade jag så en välkänd piggvarsfiskare, Nicklas Kolbeck. Jag frågade om tips och lokaler för att hitta vararna men varje gång jag kom ut på fiske lockade havsöringen mer och piggvaren fick vänta.

 

I år började det dyka upp bilder till höger och vänster på instagram och facebook. Det verkade som om piggvaren fanns överallt! En av de som verkligen hittat rätt var William Essén. Denna unge man lurade inte bara fina öringar kors och tvärs utan verkade även sitta på lite guldkorn när det kom till piggvar. Eftersom jag själv aldrig lyckats lura en av dessa delikata fiskar tog jag kontakt med William i hopp om att få lite tips. Efter lite korrespondens över facebook bestämde jag mig för att verkligen ge det ett seriöst försök. Jag åkte norrut med piggvar i sikte. 

 

Fisket är lite märkligt för någon som är van att spana ut över vattenytan efter teckan på aktivitet hos öringen. Här går man istället och tittar ner i knädjupt vatten. Stirrandes på botten längs en lång och grund sträcka kändes det till en början som att hitta en nål i en höstack. Dessutom en kamouflerad nål. Fisken ser ju ut som botten omkring och hade vart svår att även en helt stilla dag. Nu blåste det och jag har dessutom förlagt mina polaroidglasögon så jag fick klara mig utan.

 

Efter en stund när jag sakta gick där fram och tillbaka flyttade sig plötsligt en del av botten och simmade iväg mitt framför fötterna på mig. Fan!

 

Hur skulle man se fisken innan det var försent? Jag letade vidare. 20 min senare händer samma sak igen. En stor rund platta simmar iväg.

 

Jag tar upp telefonen och tar kontakt med min räddare William som ger mig lite goa tips.

 

-Kolla efter konturerna, det tar tid att vänja ögat men snart ser du fler. Lite som att leta trattkantareller!

 

Med ny energi tar jag mig an uppgiften och spänner blicken i botten. Plötsligt, mitt i ett steg ser jag en kontur som ser misstänkt ut. Det är en piggvar och den ligger kvar!

 

Jag tar ett steg bak och släpper ut min fluga. Eftersom jag lite slött fiskat efter havsöring medan jag letat, satt en stor rosa räka på tafsen. Den lätta flugan var svår att kontrollera och få ner på rätt ställe framför fisken så jag bytte rätt snart till en stor borstmaskimitation med tungstenskalle. Den sjönk rakt ner framför piggvaren som direkt reagerade. När jag lyfte spöt kom den efter flugan och tvekade inte att ta den just under vattenytan.

 

Önskar jag kunde säga att den bjöd på en härlig kamp men det gjorde den inte. Det ruskades och skvättes däremot betydligt mer.

 

Hur fasen tar man tag i en piggvar då? Jag hade aldrig landat en så jag improviserade. Jag testade först att bara greppa över sidan. Det gick inte alls, den var för stor. Då provade jag att taila den. Piggvaren hör inte till de fiskar som har en smäcker stjärtspole man lätt greppar. Nästa gång den kom mot mig provade jag ”tumen i munnen”-greppet. Inte alls skönt!

 

Slutligen tog jag ett gälgrepp på den, på samma sätt som man tar i en gädda. Fisken landades och jag beslutade mig faktiskt för att behålla denna piggvar. Festmat äter man inte varje dag men kan man hålla sig till att ta en eller två fiskar per säsong så tror jag inte att det är någon fara. 

 

Det är ett grymt roligt och visuellt fiske att leta efter dessa fiskar och man måste inte ha båt och vattenkikare för att hitta dem. Passa på nu för vad jag förstått så söker sig piggvaren ut på djupare vatten då temperaturen i havet stiger.

 

Varen vägde nästan 3 kilo och smakade fantastiskt gott!

 

Text & Foto: Albin Löfqvist

 

 

Igår var jag ute på kuten igen. Allt var sig likt, upp på morgon, koka kaffe, bre mackor och pallra sig ut till bilen. Jag hämtade upp Agne och vi begav oss norrut. På plats mötte vi upp Alexander och trion var komplett.

Efter att ha fiskat omkring lite runt Stenungsund beslöt vi oss för att åka över till Tjörn.

Området var nytt för mig men Agne hade fiskat området och sa att de brukar leverera fisk. Alex och Agne satte igång fisket lite längre ut i viken medan jag gick i ganska långt in. Jag hinner komma 20 meter innan jag känner ett rejält hugg. Efter uppkrokning simmar fisken rakt emot mig och jag tror att det är en mindra fisk. Fisken kommer helt intill mig och jag ser skymten av dess breda rygg. Jag får hjärtat i halsgropen av denna syn och börjar vinka åt Agne för hjälp. Öringen gör nu flera rusningar och är en gång på väg under en flytbrygga som ligger en bit ut. I grevens tid lyckas jag bromsa fisken och hindra den från att gå runt kedjan som håller flytbryggan. 

Agne är nu på plats och fisken börjar tröttna. Vid håvningsmomentet bråkar fisken en hel del och vill inte låta sig bli håvad. Till slut lyckas Agne håva fisken som knappt får plats i håven. Glädjeskrik och kramar blandas om vart annat. Vilken fisk! 

Den lilla rosa masken sitterklockrent i mungipan och fisken mäts, vägs i håven och får genomlida ett par bilder innan den kvickt simmar tillbaka igen.

Min drömöring mäter 73 cm och väger 3450 gram.