För er som hängt med i svängarna kommer det inte som någon nyhet att jag varit på semester i en vecka. Klassisk "svennesemester" med bil, tält, kylklampar och allt som hör där till. Att dra på semester utan flugspö finns knappt på kartan. Däremot behöver det inte alltid för mig vara det primära, trots allt drar jag till Ryssland och Kola Halvön för att fiska öring och lax om två veckor, så någon fiskestress fanns där inte. Jag och flickvännen, Susanne, hann dock ta en runda på Hökensås. Jisses alltså, det var bra många år sedan man var där. Men allt var sig likt, Enesjön låg där den skulle. Sol, värme och stiltje. Sjunklinor och nybörjar trassel för stackars Susanne. Fisken uteblev, men glädjen fanns där. Däremot kan man konstatera att, efter att ha skådat svenska landsbygden och småstäder genom en bilruta, att det är ett märkligt land vi lever i. Tankarna for runt i mitt huvud där vi passerade Småländska brukssamhällen med övergivna snickerier och gamla plastfabriker. Där 2-våningsvillor i gott skick säljs för 300 000. Det gör både ont i magen och känns glädjande för det fotografiska ögat. Skrämmande och vackert på en gång. Man undrar dock hur det står till med landet Sverige? Hur kommer det sig att vi fortsatt tycks ha sådan tilltro till tung industri, när det ligger mer pengar, säkrare framtid, i den digitala tidsåldern? Herregud Sverige, inse att det finns med pengar i dataspel än skogsbruk. Låt skogen stå, låt vattnen vara, skapa förutsättningar för naturbaserad turism (turismen är ju en gigantisk industri), sportfisketurism, istället för skogsbruk i stor skala och ohållbart yrkesfiske.....