För ett tag sedan fiskade jag återigen lax. Denna gång var det örekilsälven som fick sig ett besök. Efter att ha gått upp klockan 04.00 och fiskat stenhårt hela dagen hoppads jag lura en lax. Men som vanligt blev det till att köpa korv. Det enda jag fick med mig från örekil var en fruktansvärd förkylning som resulterade i sängliggande i flera dagar. 
     I onsdags fick jag ett erbjudande, följ med på vertikalfiske efter gös, gädda och abborre... det kommer bli grymt! Efter att ha googlat på vertikalfiske upptäckte jag till min förskräckelse att detta fiske inte inkluderade tvåhands flugspön och inte heller smygande längst små åar. Nu skulle det bli rejält fiske, stora jiggar, djupa hålor och stor båt. Jag åkte direkt och kom fram med iver över att få känna sprattel i spöt (något jag inte varit bortskämd med de senaste veckorna). Fisket började trögt med fiske i små kanaler i sjön. Vi fick en och annan gäddsnipa och ett par abborrar. Vi bytte taktik och fiskade djupare partier och där, där var gösen och den större gäddan. Fisket bedrevs med rättså stora jiggar med 15 gr huvuden på. Det var spännande att sitta och vänta på huggen som kom som hästsparkar. När fisket var slut kunde vi summera dagen, ca 9 gösar, 8 abborrar och 8 gäddor på tre gubbar. På vägen hem satt jag i bilen och funderade. Skulle jag gå över till "den mörka sidan" och bli vertikalfiskare på heltid? Skulle jag överge allt vad laxfiske, laxwhiskey, axelsmärtor, sömnbrist och brist på personlig hygien står för? Skulle jag byta ut mina norgeresor till att åka till vertikalparadis bortom drömmarnas skogar? Eller ska jag fortsätta harva i de vatten där jag slipper bli störd av nappande fisk?
Äsch jag tror ändå det är rätt skönt att slippa bli störd, att gå i sin egen värld och hoppas och drömma. Och om jag gick över till vertikalfiske skulle jag aldrig mer behöva säga min favoritfras: Ähh det är skönt att bara vara ute. /Oskar