Efter avslutat arbete på lördagen blev jag upplockad av Micke. Vi hade stämmt träff för laxfiske i Viskan. Efter fiskekortsköp och en nödvändig glass styrde vi mot Kullagården. Väl på plats kunde vi konstatera att vattnet sjunkit och att det var fortsatt sjunkande älv. Efter att ha fått i oss den otroligt goda pastasalladen Micke hade gjort (killar kan) började vi vårat fiske. Då Micke är "ambassadör" för Zpey var det uppriggat 5 kompletta spön som skulle användas. Jag kärade ner mig i ett Zpey Infinity 13,2´klass 8/9 så det blev mitt spö för kvällen. Allt kändes väldigt hett och vi gick repa efter repa. Som vanligt under laxfiske inbillar man sig själv att det kommer hugga i varje kast, tyvärr blir man nästan alltid lika besviken när hugget uteblir. När jag runt 22 tiden känner att nu, nu jäklar smäller det hoppar jag till av att jorden skakar under mig och frustande djur kommer bakom mig. Nu är min tid kommen var min första tanke och hade jag inte vadat ut ett par meter i vattnet hade det även kunna blivit en sanning. Bakom mig stod nämnligen 8 blodtörstiga kor. Efter att ha vifftat bort hotet med toppen på flugspöt fortsatte jag mitt fiske. Kast på kast lades i viskans mörka vatten men inte ett liv. Både jag och Micke ansåg ändå att kvällen varit lyckad med strålande sol, mycket snack, mycket skratt och illvilliga kor. På vägen hem hörde vi dessutom att Loreen gått och vunnit melodigrejjen. Hejja Sverige, hoppas historien upprepar sig under fotbolls-EM också. Inte att Loreen vinner men ja.. ni förstår nog.
På Tisdag blir jag ett hot mot örekils laxar och korna som smyger runt denna å.
/Oskar