Alla har vi hört teorier om hur man bäst krokar och landar lax. Jag är helt övertygad om att mitt sätt är det bästa. Frågar du min kollega Emil har han säkert ett eget sätt som han tycker är det bästa. Med andra ord, alla har sina egna teorier och tankar om detta ämne som kanske är laxfiskets mest omskrivna.

   När det väl hettar till i laxälven och en laxusling biter tag i flugan finns det många sätt att göra mothugg på. En del använder sig av en slinga av löslina som släpps i hugget. Slingan  löper ut utan motstånd och krokningen sker då ca 1 meter lina har löpt ut. Detta sätt har blivit väldigt populärt men är inget för den ivrige då det är lätt hänt att man nyper tag i linan med fingrarna och gör ett klassiskt "knall och fall" mothugg. En annan variant som brukas är att man ställer in bromsen så att det blir ett visst motstånd. Man fiskar då utan att hålla i linan. När fisken hugger reser man spöt och bromsen hjälper till så att mothugget inte blir för kraftigt. Den tredje varianten jag tänkte ta upp är den jag själv tillämpar. Man fiskar på och när man känner tyngden i andra linändan reser man spöt långsamt men bestämmt. Denna metod låter ju som ett enkelt sätt men det kan vara rättså lurigt att inte göra mothugget för snabbt och för hårt. Övning ger dock färdighet så börja med den teknik du teoretiskt sätt tror på och kör på den.

 

       Laxen biter och sitter fast, låt fighten börja! En lax kan bete sig på mängder med olika sätt efter krokning. Jag brukar resonera såhär: En stor lax som vill gå ska man låta gå om det finns utrymme för det. Laxen blir trött genom att den rör på sig så det är bara bra med lax som sticker. Sticker den däremot mot en nacke som följs av en lång fors där man gärna inte vill släppa ner laxen finns det två alternativ. Det ena är att sätta hårt mot hårt och helt enkelt försöka bromsa laxen. Den andra metod krävs att man är cool som en filbunke och helt enkelt ger löslina åt laxen så att trycket minskar, på så sätt kan man få laxen att vända. En annan situation som ofta uppstår är när laxen efter att ha tagit flugan går tillbaka till sin håla och parkerar där. En lax som står parkerad på detta sätt är väldigt svår att rubba om man sätter pressen framifrån. Det jag då brukar göra är att sätta sidpress. Jag går helt enkelt ner så att jag kommer i samma höjd som laxen och sätter press så att den kommer från sidan. På så sätt rubbar man laxens balans och ofta gör då laxen ursinniga rusningar och kör sig trött.

     När laxen väl kommer inte för landning gäller det att ta det lugnt och inte stressa. De flesta laxar släpper i landningsmomentet då man arbetar med väldigt kort lina och vattnet under buken minskar vilket gör att tyngden i laxen blir större.Försök få in laxen så att den ligger på sida och har nosen pekad in mot stranden. Är du själv så drar du upp laxen en bit så att den ligger på sida vid kanten sedan går du helt enkelt ner och tar ett rejält tag runt stjärtspolen och föser upp laxen. Är man två så går kamraten bakom laxen och gör samma prosedur.

Kör aldrig en lax helt slut, släpper fisken i landningsskedet glider den tillbaka helt oförmögen att kämpa mot strömmen. Fisken kan då råka ut för allvarliga skador eller i vissa fall dö.

     Det som man ska ha i baktanke när man är ute och fiskar är att ingen laxfight är den andra lik och ingen situation går att lösa med manualer. Använd sunt förnuft och stressa inte upp dig.