I lördags efter jobbet var det sagt att jag skulle möta upp Tobbe i Kungälv. Havsöringsfiske från båt var planen.
Efter avslutat skift pep jag ut till parkeringen och vrider om nyckeln till gröna faran, inte ett liv. Efter att ha varit mig trogen och ställt upp på alla vansinnesfärder var det precis som att den sa: nejdu, jag åker inte en meter till. Som tur är så är Tobbe en hyvens kille och erbjöd sig att åka ner och hämta mig. Efter ett tag dök han upp och äventyret kunde börja. Efter att ha plockat upp båten och handlat på oss proviant begav vi oss norrut. Efter ett Tobbe med van hand backat ner trailern och båten låg i plurret började fisket i de närliggande vikarna. Inledningnen bjöd på måsdyk, näbbgäddor som naffsade och ett vak som expertisen (Tobbe & jag) trodde var en väldigt stor lax eller en väldigt liten säl. Vi hittade dock inte öringen. Efter att ha provat 5-6 vikar kom vi fram till ett strömsatt sund där djupbranten gick precis vid klipporna. Här skulle vi köra kvälls/nattfisket. Runt 21 tiden började vi fisket från ön och fisken var inte sen att bita på. Vi tog ca 10 öringar och hade en hel del påslag och tappade fiskar.

När vi skulle åka hem igenom natten skulle vi dra igång båtmotorn, inte ett liv. Skulle historien upprepa sig? Skulle vi bli fast på ön och få leva av vad naturen har att ge? Alla dessa motorer, jag blev rädd och orolig då stora moln började rulla in över ön. Tobbe som är uppvuxen på hisingen tog papparollen och lugnade ner mig. Efter att ha kommit på att det krävs full choke gick karetan igång och färden hemmåt gick som på räls.

På vägen hem rullade vi över lilla edets laxfiske med Imperiets Coca cola cowboys låt skrikandes. Det var mäktigt och när textraden Hello hurray we are the great, we are the soldiers of the human race nästan sprängde högtalarna var det inte många ögon torra. Hemma i bädden kunde jag i alla fall konstatera att kvällen och natten blev lyckad. Hoppas på liknande kvällar framöver. Nu återstår bara att få igång biluslingen.
/Oskar

För ett tag sedan fiskade jag återigen lax. Denna gång var det örekilsälven som fick sig ett besök. Efter att ha gått upp klockan 04.00 och fiskat stenhårt hela dagen hoppads jag lura en lax. Men som vanligt blev det till att köpa korv. Det enda jag fick med mig från örekil var en fruktansvärd förkylning som resulterade i sängliggande i flera dagar. 
     I onsdags fick jag ett erbjudande, följ med på vertikalfiske efter gös, gädda och abborre... det kommer bli grymt! Efter att ha googlat på vertikalfiske upptäckte jag till min förskräckelse att detta fiske inte inkluderade tvåhands flugspön och inte heller smygande längst små åar. Nu skulle det bli rejält fiske, stora jiggar, djupa hålor och stor båt. Jag åkte direkt och kom fram med iver över att få känna sprattel i spöt (något jag inte varit bortskämd med de senaste veckorna). Fisket började trögt med fiske i små kanaler i sjön. Vi fick en och annan gäddsnipa och ett par abborrar. Vi bytte taktik och fiskade djupare partier och där, där var gösen och den större gäddan. Fisket bedrevs med rättså stora jiggar med 15 gr huvuden på. Det var spännande att sitta och vänta på huggen som kom som hästsparkar. När fisket var slut kunde vi summera dagen, ca 9 gösar, 8 abborrar och 8 gäddor på tre gubbar. På vägen hem satt jag i bilen och funderade. Skulle jag gå över till "den mörka sidan" och bli vertikalfiskare på heltid? Skulle jag överge allt vad laxfiske, laxwhiskey, axelsmärtor, sömnbrist och brist på personlig hygien står för? Skulle jag byta ut mina norgeresor till att åka till vertikalparadis bortom drömmarnas skogar? Eller ska jag fortsätta harva i de vatten där jag slipper bli störd av nappande fisk?
Äsch jag tror ändå det är rätt skönt att slippa bli störd, att gå i sin egen värld och hoppas och drömma. Och om jag gick över till vertikalfiske skulle jag aldrig mer behöva säga min favoritfras: Ähh det är skönt att bara vara ute. /Oskar

Martin "Punkar'n" Karlsson och djävulens högra hand Daniel "Ond metare" Svalsjö har snöat in sig på att fånga udda arter på fluga, en i ledet på deras jakt var den mytomspunne aspen. Nu senast var det den artrika Tidan som stod på menyn och man lyckades båda med konststycket att landa asp på fluga! Utförligare rapporter kring detta kommer inom kort. Nedan visar Svalsjö upp en vacker asp på ca 2,5 kg (C&R givetvis) som tog på en rosa wollybugger. Vackert och ondskefullt i en en och samma bild!