Det är lätt att blicka tillbaka på sådant som varit. Fisketurer som för alltid är inpräntade i huvudet. En sorts drömmarnas minnesbank från vilken allt som tas fram tycks vara bra, bara bra, underbart rent av. Med klassika våt- och torrflugor i en ask, en gul walkman freestyle med ett hederligt blandband inspelat via radion och ett knippe Jenka i munnen, brukade jag spendera en stor del av den tidiga tonåren nere vid öringån där hemma. En tid som man gärna blickar tillbaka på som fin. Men ärligt talat, hur dålig kvalité var det inte på de där kasseterna, hur värdelösa är egentligen inte klassiska våtflugor i de flesta fall och vem skulle spendera en tjuga på ett knippe Jenka idag? Nej, gott folk, saker och ting blir bättre, tro mig. Idag har vi iPhones, iPads och iPods för musiken. Vi har naturtrogna imitationer i asken när vi drar till öringån och Jenka har ersatts med nikotintuggumi som skall hjälpa oss till en bättre hälsa. Ironiskt, javisst, jag är ju från den "ironiskagenerationen" och Göteborgare dessutom, men jag lyssnar helt klart hellre på musik i min moderna mobil med pekskärm än spolar fram och tillbaka på ett gammalt kassettband. Däremot så blir det svårare att blick in i framtiden, att ta till sig av vad som är på gång eller än svårare, att innerligt tro på det som tycks ligga utom vår fantasi. Tänk er flygande farkoster som inte har några utsläpp och aldrig kan krocka med varandra istället för dagens bilar? Låter det löjligt? Varför? Varför finns dessa inte idag? Det skulle ju absolut gå att bygga, men kostnader och mänsklighetens skepsism slår tillbaka. En känd Svensk arkitekt sa en gång att det är trist att inte barn får bygga vår hus, städer, kontor, ja vår värld. För då hade vi haft en underbar värld! Lite så är det nog. Vi är vår egna bromskloss när det kommer till utveckling och förbättring för oss alla. Det råder dock fortsatt en stor kraft inom flugfisketsvärld som innerligt tycks vilja vrida tillbaka klockan till "Tweedkavaj-time". En tid då flugfiske bedrevs av belevrat folk, alltid med en vacker och vit stamtavla, iförda oljerockar och monokel. Bara män som såg det hela som en gentlemannasport. Inget för kvinnor och absolut inget för arbetare och absolut, absolut inte för "sådana där afrikaner". Det skrämmer mig att folk vill vrida tillbaka sitt guldplätterade fickur till denna fasansfulla era. Idag gör vi ingen skillnad på ursrpung, socialtstatus, kön, ålder eller sexuelläggning vid fiskevattnet. VI ÄR ALLA FLUGFISKARE i detta ögonblick. Låt oss skapa en frisk framtid inom flugfisket, sportfiske, inom allt. En framtid med plats för alla och en hälsosam miljö. Låt oss sätta välbefinnande för alla och mijön i fokus, inte invidualism och materialism. Det är upp till oss.