Igår hade jag bokat kort i forshagaforsen på zon 2. Tanken var att köra upp under torsdagsnatten och åka hem samma kväll. Planen smiddes, uppstigning klockan 2, avfärd vid 2.30 och ankomst vid 05.30, fiska fiska fiska för att sedan trött, sliten och mentalt förstörd kör hem. Dealen lät bra i mina öron och torsdag natt satt jag i min stridsvagn på väg på nya äventyr.

Vl på plats såg jag hur forsen förändrats, den tidigare tunga forsen var nu som en bäck. Lågvattnet har slagit till och för första gången på år var det sk. vadarälv. Detta innebär att det är förbjudet att fiska från båt, vilket annars är det som gäller i forsen. Jag var först på plats och efter att ha slitit på mig vadarna, riggat spöna och spottat tre gånger över vänster axel vadade jag ut till berget mitt i älven. Fisket startade och första två reporna kändes giftiga men hugget uteblev. Efter ett tag fick jag sällskap av mina medfiskare, ett gott gäng från Nyköping. 4 man på den lilla sträckan som var fiskbar kändes mycket. Jaja, det var bara att fiska på och gilla läget. Vi fiskade oss igenom dagen och ett par dragningar noterades från mina medfiskare. Själv kände jag inte ett smack.

Lunchen på pizzeria Lusten är för mig lika stor och magisk som nobellmiddagen är för finfolk. Kebabtallrik med blandad sås och en cola på det innebär att jag får i mig tillräkligt med flott och socker för att orka eftermiddagspasset.

 Jag startade fisket vid 13.00 och känslan av att sträckan var överbemannad hängde kvar. Vid 15.00 säger det glada gänget att det är dags för hemgång. Tråkigt att de åkte hem men nu hade jag guldläge. Själv hela kvällen på zon 2.

Vid 18.00 började fisken att visa sig. Nacken låg nu helt blank och då och då bröts den blanka ytan av laxar som tungt var uppe och vältrade sig. Mina vanliga flugor fungerade inte, fisken verkade helt ointresserad. Jag var tvungen att göra någonting, någonting som varken laxen eller jag hade räknat med.

Flytlina, lång och tunn tafs och en oförtyngd enkelkroksfluga i storlek 10 knöts på. Jag la kastet tvärs över älven mot bortre sidan av nacken. Flugan landade och jag drog in linan på streamerfiske manér. Flugan får fart och börjar fiska snabbt över ytan. Plötsligt reser sig vattnet bakom flugan och en fisk tar den. Jag reser spöt och känner fiskens tyngd. I samma sekund släpper den och lämnar mig med ett leende på läpparna och nytänt hopp.

Jag lägger kastet på nytt och 4 meter nedanför första fisken ser jag åter igen en rygg som kommer med raketfart och ska ha dö på den lilla flugan. Historien upprepar sig. Eftersom jag drog in flugan så snabbt kändes det som att jag drog flugan ur munnen på dom. 2 tappade laxar på 2 kast. Nu hade jag hittat en teknik som fungerade. Tredje fisken tog flugan långt ner på nacken. Uppkrokningen gick bra och fast fisk var ett faktum. Då det var 21 grader i vattnet och det faktum att all lax ska sättas tillbaka tog jag fisken riktigt hårt och fighten blev odramatisk och kort. Med ett fast grepp om spolen landades den 80 cm långa laxen och flugan lossades. Nu skulle jag bara ta en liten snabb bild medans fisken åtehämtade sig. Problemet var bara att fisken var tokfräch efter den snabba drillen så utan att blinka stack den iväg och någon bild hanns inte med. Efter denna fisk tappade jag ytterligare två laxar och hade 3-4 plogar bakom flugan innna det var dags att åka hem.

Vilken kväll det ändå blev till slut. Det var skönt att fisket släppte efter en tids trögt fiske för min del.
Min lärdom efter denna dag blev att om inte det som brukar fungera fungerar, byt taktik och gör något helt oväntat, någon som varken du eller laxen hade räknat med. / Oskar