I helgen var jag och farsgubben på vätterns klippor i jakt på årets första vätternlax.

Dag ett möttes vi upp på parkeringen och konstaterade hård nordvästvind. Detta lovade gott och vi fiskade på under dagen. Till vår förvåning var det rätt lite aktivitet och huggen uteblev. Precis när solen skulle gå ner sög det tag för mig och jag drillade ne hyffsad lax mot håven. Precis när vi ska håva den släpper kroken och fisken simmar tillbaka. Surt sa räven men jag fortsatte kasta då ljuset kändes riktigt hett. Efter bara några kast suger det återigen tag i tubflugan. Denna fisken visar sin feta sida och gör några ruskningar med huvudet innan den också släpper.

Det blir det sista som händer denna dag. Kvällen tillbringades i stugan med några öl och en pizza. Den natten drömde jag om tappade storlaxar och vaknade 04.30 i ett ryck då åter en stor fisk hoppat av. Vi skulle ut och köra sista dagen innan hemfärd och nu jäklar skulle de upp.

Vinden kom starkt från sydväst vilken är det bästa. Vi fiskade på under morgonen utan att varken se eller känna fisk. Ett litet uppgivet frö började gro inom mig. Skulle vi gå lottlösa denna dag också?

Mitt på dagen ser jag hur ett spiggstimm börjar bli oroliga och hoppar i ytan. Strax därefter ser jag en stor virvel från en lax. Jag kastar ut min fluga precis där fisken visat sig och när flugan stryker över platsen tar det tvärstopp och laxen är krokad! Jag drillar den hårt och efter några försök lyckas vi få in den i håven. Fisken mätte 65 cm och vägde 3,1 kg. Äntligen fisk på land!

 

Efter detta var det farsan tur att dra på en lax. Denna var tyvärr i miniatyrformat och fick såklart gå tillbaka.

Strax efter lunch bestämmde vi oss för att styra kosan hemåt. Sett över hela helgen blev den väldigt lyckad och vi landade iaf 2 laxar. Snart bär det av till vätters klippor igen i jakten på storlaxen.